Höstfeeling

Vi har varit ute nu lite efter lunch.
Tor ägnade dryga 3 timmar i förmiddags till att sova, (det var därför jag hann med så mycket).
Så efter lunchen tyckte jag och Tor att det var dags att gå till lekplatser, men då den som vi brukar vara på var överberamlad med dagisbarn, så bestämmde vi oss för att gå till den som ligger lite längre bort.
Vi kom dit...och det gjorde många dagisbarn också. Men Tor gungade och tittade på alla de andra barnen, tills han blev tröttis, då var det dags för oss att gå hemmåt igen.


Jag längtar inte tillbaka till att vara barn by the way.
Vilka bekymmer de har. Vem ska egentligen få gunga nästa gång, för hon kom ju fört, men han hade ju "paxat"?, Vem har gungat längst och borde dela med sig?, Vem tar inte fart ordentligt?, någon "bröt" nästan foten av den andra...ojoj, har man verkligen varit så själv en gång? Säkert...

Tor hade fullt upp att kolla in de andra barnen som gungade bredvid...
På vägen hem tog vi vägen genom skogen. Riktig höstfeeling, gav det...
(Se de fina löven på marken)