Brr...nu kom jag in igen efter en promenad i kylan, men åh vad mysigt det var =). Jag måste bara lära mig att gå långsammare redan från början av promenaden.
Eftersom jag som sagt inte har sådär jättbesvär med höfer hittills, blir det lätt att jag trampar på i rask takt i början tills jag känner hur livmodern lixom tyngs nedåt, (vilket är en obehaglig och ond känsla), så får jag gå jättesakta och stanna flera gånger resten av promenade hemmåt...
Snart går jag mina små rundor och strålar tillsammans med min dotter/son i vagnen...längtar så otroligt mycket att få möta våren tillsamman med M och vårat barn...
Rosig om kinderna av den bitande kylan...
Fin utsikt...ser ni hur solen ligger över åkern längre bort...*så fint*
Vattnet i bäcken är genomfruset...
No comments:
Post a Comment