Jag och Tor har i eftermiddag varit hemma hos min pappa för att säga hejdå till Burton. Det kändes inte sorgligt att se honom, prata med honom och gosa med honom...det jobbiga var på vägen dit och nu efteråt...
Ett husdjur skaffar man oftast med vetskapen att det kommer ge trygghet, men också om att det en dag kommer lämna familjen, oftast innan man själv gör det...men när den dagen kommer så är man ändå inte beredd att släppa taget...
Nu orkar jag inte skriva mer...Jag älskar dig så!
Trösta morfar.
No comments:
Post a Comment