Nu när magen börjar synas, och bebisen gör sig påminnd, kan jag inte annat än att prata med den ibland. Jag börjar förstå att bebis faktiskt är en egen individ som växer i min mage, och den känslan leder till otroliga moderskänslor. Jag känner verkligen STORT ansvar för det lilla livet och ju längre graviditeten går, ju mer fantiserar jag om hur bebis kommer se ut och vara när den är här ibland oss.
Det känns inte som jag ska bli mamma, det känns som jag redan ÄR mamma...
Idag är jag i vecka 19+0. En vecka till så har jag gått halvvägs.
Thursday, October 2, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Gud vad skönt för dig att du har fått någon att prata med som inte kan springa ifrån dig då :)haha! :P:P
Post a Comment