Okej!
Sorry för bad update de senaste dagarna.
But it's only fair i tell you the truht!
De säger ju att en historia har alltid 2 sidor!
Och här på bloggen vill jag dela med mig även av mina mindre bra upplevelser genom denna resan.
Jag har ju verkligen haft en superbra diet fram tills för ca 1 vecka sedan! Så himla tacksam för det!
Men!
Vad jag än gör, och hur jag än tänker för tillfället, så kan jag bara inte förmå mig att finna motivationen och självförtroendet som jag haft under största delen av dieten.
Den kommer som små strimmor av ljus emellanåt, men mer än så är det inte!
Jag vägrar att ge upp, och jag tror ändå att den förr eller senare kommer att dyka upp hos mig igen mer permanent.
Men just nu skulle jag beskriva mig som blind för mig själv och min fysik!
Jag vill tro att min diethjärna just nu sätter mig på prov, spelar mig ett spratt!
Jag ser mig själv som oduglig, (sorry for saying this), FET, och totalt UR FORM!
Jag ser bara min fysiks brister!
(Jag vet, troligtvis tycker ni att jag är helt fucked up som säger så om mig själv, för något litet inne i mitt huvud VET med mig att jag för tillfället är i mitt livs bästa form!, och att jag borde njuta och vara glad för det!)
Jag tror att jag helt enkelt börjar bli blind för min egen fysik!
Så länge jag såg förändringar, märkte skillnader och kände utveckling, så stimulerades mitt behov av att uppmärksamma de bra händelserna, både fysiskt och mentalt, och motivationen hölls uppe.
Men för några veckor sedan beslutades att jag skulle, (vilket jag också förstår är ett måste), försöka hålla min form, vikt och kost!
DET, mina vänner, känner jag har satt motivationen på prov!
Genom att stanna upp min fysiks utveckling, så har min hjärna fått tillfälle att komma ikapp, och visst kunde jag sakna det lite förut, när jag såg bilder på mig själv och knappt kunde fatta att det är min kropp!
Nu har hjärnan bearbetat detta, hunnit ikapp, och plötsligt börjar den titta närmare, söka fel och brister.
Haha, Im sorry Brain, you gonna have to pass on this one. You might be A huge part on this jurney, but it's My body, My physiqe im showing off on compday, and you'll just be backstage, all though we'll both know how hard WE've worked together!
Tänk va!
Alla gånger i gymmet, eller på löpbandet, eller i spinningsalen som jag och min kropp har skrikit, SLUTA, VILA, DET RÄCKER, GE UPP, JAG ORKAR INTE MER!!!!...
Men min motivation har pushat mig igenom de gånger, vägrat att ge upp de sista repsen, eller de sista minuterna...
Nu, under diet har min kropp emellanåt skrikit av hunger, eller sötsug, eller kolhydrater!
Men min motivation har åter stått upp, uppmuntrat och guaidat mig igenom även de dagarna och stunderna!
Nu är det min tur att invänta motivationen igen.
Den har varit så lojal, så stark, och om jag så måste stå nån vecka eller 2 utan den, på egna ben, så är den värd att invänta, för jag har så mycket att tacka den för!
Under tiden behöver jag bara upprätthålla och vara lika lojala tillbaka, som jag VET att den är mot mig!
En av mina favoritbilder!
DEN gav mig så mycket motivation när jag såg den!
Helt fantastiskt vad jag har åstadkommit!
Så jag väljer att lägga ut den som en favorit i repris här på bloggen, eftersom jag för tillfället ändå aldrig skulle bli nöjd med någon bild jag tar idag!
Så där har ni det bloggisar!
Dietens baksida, mina för tillfället tankar och funderingar!
Jag säger som jag brukar "it's all part of the progress", och somnar med förhoppningen om att motivationen är tillbaka inom kort! :-)
Godnatt!
PoK/ Trasdockan
No comments:
Post a Comment