Min ångestfyllda vecka...

Nervör innan en lektion någon gång i förra veckan.

Jag hade valt att ligga lågt med inläggen vad gällde min MC-övningskörning nu den sensaste tiden...Men även om den inte har figurerat här i bloggen...så har den mer än någonsin figurarat i mitt liv.
Jag har kört många lektioner för Andreas på trafikskolan nu sen senaste tiden, och när jag inte har kört, så har jag tänkt MC, lågfartsbana, högfartsbana, bromsteknik och placering i trafik etc.
Jag fick tillochmed "special treatment" och låna hans MC HELA Lördagen, så jag kunde ligga på manöverbanan och nöta hela förmiddagen, för sedan var det ju jag som jobbade...Tacksamma timmar där iaf.

Det har varit en mycket tung, ångestfylld, långsam, och ihopbiten vecka för mig. Jag har legat sömnlös vissa nätter, jag har känt så stark ångest att jag ibland har börjat gråta bara vid tanken på, eller om någon ens har frågat mig hur det går med MC-kortet...
Människor som vistas i min omgivning nästan dagligen, och som känner mig ganska väl i och med det, har känt den ångest jag har utstrålat trots tappra försök att verka likgiltig.
Jag tackar också de människorna för den förståelse de har visat.

Jag har ALDRIG varit så nervös för någonting tidigare i mitt liv, och jag har ALDRIG varit så säker på att jag har tagit mig vatten över huvudet, som jag har varit de senaste dagarna...
Jag trodde inte att jag skulle klara uppkörningen...jag var säker på att jag inte skulle klara den, och jag inte var redo för att få körkortet...,(Så mycket för att tro på sig själv???, kan tyckas)

I morses när jag vaknade kände jag mig uttömd på nervositet...Jag kände mig nästan likgiltig, men ju tätare inpå 08:15, som klockan blev, ju mer nervös blev jag...men nu, på ett, vad man kanske kan kalla, hälsosamt stadie ;-).
Jag kände mig vid gott mod, när vi körde från trafikskolan tidigt i morses, och det speglades i min körning både på vägen dit, och vid uppvämningen på manöverbanan. Sedan är det ju så...att på något konstigt vis, vet det undermedvetna att NU, är det på riktigt.
Vilket naturligtvis inverklade positivt på mig.

Inspektören som dök upp runt 08-tiden var human, empatisk, lugn och lite skojjig, hur lätt det nu kan vara, när man kommer in i en bubbla av osande ågren från 4 nervösa, blivande MC-förarare...Ja, för jag var ju inte ensam om att köra upp klockan 08.15 på morgonen om någon trodde det. Där stod också 3 killar och höll andan, precis som jag ;-)...

Det visade sig att vi alla 4 åtminstonde blev godkända på manöverbanorna, och vi fick alla komma ut i trafiken. Jag var andra "man" ut med inspektören i trafiken, och killen innan mig hade klarat sig...Sedan är resten bara huvudsakligen...att jag fick mitt efterlängtade hojkort =)...
Det var 2 killar som skulle visa sin körning i trafiken efter mig också, men jag vet inte hur det gick för dem, men jag är säker på att denna helylle värmläning till inspektör säkert godkände dem också...Det hoppas jag =).

I Lördags fick jag låna trafikskolans MC, så Marcus följde med mig ut till manöverbanan, där jag fick några välbehövliga "lära-känna-motorcykeln-timmar".

NO more "övningskörnings"-väst för mig ;-)