Spännande, och lite skrämmande...

Okej, ni som känner mig, och även ni som kanske har läst bloggen ett längre tag, kanske har förstått att jag gillar att ta vara på de chanser och tillfällen som dyker upp i livet...Jag gillar utmaningar och jag gillar när livet går framåt på ett utveckalnde och påtagligt sätt...

Nu har min impulsivitet och nyfikenhet resulterat i att jag har fått ett nytt jobb!!! =D...
Ahh!!, I know!!, Jag trivs ju bra där jag är nu, och ja, jag trivs med att jobba mina helger, och jag trivs med den trygghet jag har i livet just nu.
Jag har absolut inte varit aktiv inom jobbsökandet på något vis, utan detta var något som i princip damp ner för några veckor sedan i mitt knä, och jag bestämde mig bara för att skaffa mig lite mer information om vad det gällde...

Detta nya, är till att börja med bara vikariat, och jag får ta tjänstledigt under tiden. Min nuvarande chef stöttar mig fullkommligt i detta, och jag är oerhört glad för det.
Jag har alltså kvar min 50% helgtjänst i grunden, och det käns som en oerhörd trygghet nu när jag ska ut inom lite annat område.
Det är en heltidstjänst och jag kommer fortfarande att arbeta under "Lidköpings kommun" som arbetsgivare, men nu kommer jag att vara mer inom psykiatrin/ handikapp i en ledsgargrupp.
Jag trivdes ju så oerhört bra inom psykitrin där jag var förra året och jag har väl känt en viss längtan tillbaka. Detta är inte samma ställe, men som sagt, jag tror ju på att våga prova nya saker, att våga utvecklas...
Redan nu på fredag ska jag träffa några av mina nya arbetskolleger i de lokaler där vi kommer att hålla till ;-)...och den 1a oktober börjar jag att jobba på nya jobbet ;-)

Det ska verkligen bli spännande detta, samtidigt som det är skrämmande att ta ett såpas stort kliv som det ändå innebär att gå fram 50% helgtjänst, till 100% och jobba olika tider dygnetrunt.
Inte bara kommer jag ha tjänstledigt fråm mitt jobb. Jag kanske kommer behöva minska min tid på Korpen, men främst så kommer ju det bli en omställning i min familjs liv, därför betyder det oerhört mycket att jag har min familjs fulla stöd i detta.

(Självklart är detta något som jag och M har tagit beslut om gemensamt, och jag är så tacksam att han glädjs med, och stöttar mig i detta beslutet och i denna möjligheten)