Dagarna har gått ganska så fort och nu är tredje inskolningsdagen avklarad. Tor verkar vara trygg i situtionen, (så trygg han nu kan vara i en så ny miljö), men jag är ju där...
Även om jag känner att vi är lyckligt lottade som har fått plats till Tor på vad som verkar vara ett väldigt bra dagis, så kunde jag ändå inte slå bort tanken att..."Hur kommer det bli när inte jag är här?"...Jag ser ju honom hela tiden...men gör personalen det?
Som förälder och mamma så är det jag som känner mitt barn bäst, och saker och rutiner som berör mitt barns behov, är saker och rutiner som jag automatiskt lägger märke till lite extra och även ifrågasätter.
Idag valde jag att ta upp en fråga/ iaktagelse som jag har gjort i dessa dagar, och tyvärr kan jag inte låta bli att känna mig som "en jobbig mamma".
Jag vill inte låta som jag inte litar på dem, men samtidgt vill jag inte ignorera mina iaktagelser och mina frågor, vad gäller mitt barns trygghet och välmående...
Det käns så underbart att få delta och se hur Tor kommer att ha det på sitt dagis...men ju mer det sjukner in att det är faktiskt där som han kommer vara utan varken mig eller M, så käns det också lite jobbig...
Härligt var det dock att se hur han sprang fram till en av hans dagisfröknar och lyfte upp armarna mot henne, (som att visa att hon skulle bära honom), och hur han sken som en sol där han satt i hennes famn och tittade på fåglarna som flög uppe i himmelen.
No comments:
Post a Comment