Strenght in the recognition of weakness

Hej bloggisar.

Här kommer ett, ( för mig), lite jobbigt inlägg.

Jag har tvingats att ta ett ganska jobbigt beslut...

Just nu upplever jag mycket tomhet.

På bloggen och på insta är det lätt att utåt ge en önskvärd bild på sin livs-situation.

Även om jag vid flertal tillfällen har påpekat den stress jag känner och upplever i mitt liv, så har jag inte gått in på närmare detaljer.

Sanningen är att jag den senaste tiden har drivit mig i full fart in i något jag inte längre kan tillåta i mitt och Tors liv.

Min kropp har gett mig signal på signal sedan  egentligen april första gången.

Men med dessa signaler nu tilltagna i både styrka och med tätare mellanrum, så är det dax för mig att acceptera vad som håller på att hända.

Så nu sätter jag "hälarna i gruset"...bromsar mig själv, med både motvilja, men också lättnad.

Wow, sorry for A long post. :-/

This is A really hard post for me to Wright.

After almost 1 year of dieting, hard, everyday-workouts, fulltime job, and also being A single mum, trying to keep a working and healthy home and relationship to My son...

My body have now decided to no longer cooperaring with me...,at all...

It's been giving me hints since this summer, that I should back off, calm down and take time off...but as the persistent character I am...I've kept pushing myself...and now, i'll have to surrender...

My body no longer gives me Any choise. And that kills me.

My workouts lately have been more of A not motivated "must-get-Done-pressure", then the happyness it usually gives me.

I've been pushing myself with work and workouts, to the limit, where I can barely make My every-day-life work out for the best, for myself and My son.

So I've made the desition to give myself sometime, off the gym.

Im even takeing this upcoming month to cut back on My work, so that I can spend more time on people and things in My surroundings thats been put aside for the last year.

I need to take those signs of ill health seriously, or I Will not get My mental and physical strength and motivation back for A very long time.

So there you go instapeeps.

Not even an #angelofsteel is strong enough to fight the signs that universe sometimes brings us humans.

I know I am A strong women, but sometimes, strength is also shown in the acceptance and recognition of our weakness.

I've got plans and dreams to work on, so Don't think this is quitting, this is only A few steps back to relaunch and go after those plans of mine with fresh wind under My wings.

(Om ni undrar varför inlägget är skrivet på engelska, sär det för att jag rätt och slätt har kopierat det från min insta, där jag delade detta "tillkännagivande" igårkväll)