Mina böner kanske blir hörda!...

Först vill jag bara tacka för de böner, stärkande ord och tankar som några av Er har skickat, både här på bloggen, men också via sms, och på Facebook.
Denna dagen, som så många andra, inleddes med en mild panikångestattak, mitt framför ögonen på min älskling! :-(...
Då kan jag inte andas och tårarna bara rinner!...

Nu har jag strax jobbat färdigt för idag och jag har känt en viss glädje i många framtidstankar nu de sista timmarna ikväll...
Det gör mig glad!, men också orolig att det lika snabbt ska vända tillbaka :-/...

Det är mycket märkligt egentligen!,
För några dagar sedan pratade jag med en tjej på gymmet som jag är bekant med.
Vi pratade om henne och hur känner med sina barn, träning etc och att hon knappt får det att gå ihop!
Jag berättade om hur jag mådde i våras och att jag ändå är tacksam för hur det har varit i sommar och hösten.
Hon blev helt chockad och sa att hon trodde jag levde livets lyckligaste dagar, och att hon avundades mig som har så mycket tid för gym, mig själv, och nya kärleken, lägenheten och mitt liv i allmänhet.
Jobbigt när man vet att man har mycket att se fram emot och glädjas över egentligen, men bara inte kan se det själv!... Eller njuta av det som man borde!
Jag VILL kunna det!... Och jag tror att lite balans i mina känslor kunde vara till nytta där!

Hoppas ni har en bra kväll!
Kram till alla vänliga själar där ute.