En helt fantastisk helg!

Till min underbara goding vill jag genom detta inlägg tacka för HELT fantastisk helg!

Massa kärlek, lyx, stöttning, god mat och dryck har har han unnat mig genom hela helgen.

Jag är fantastiskt lyckligt lottad som har en så underbar man i mitt liv.

Jag har känt mig som en prinsessa! :-)

Terass-svit på Avalon-hotell i GBG!

Kärlek

God mat!

...no limits ;-)

Bye bye Göteborg for now!

Tack för att du finns!

Pussar från din Linda

Nattsuddare!

Nattsuddare, dietspeedad, dum ovana, eller kalla det vad du vill!

Men vill få med en del av min resa som jag inte skrivit så mycket om, här på bloggen! Bara för att dokumentera det, kunna minnas även denna biten av dieten!

Vakna timmar om nätterna!

Jag vet att sömnen är så viktig!, och med tanke på att min kropp ändå svarat så bra på dieten ALL WAY THROUGH!, så har de väl kanske inte påverkat mig negativt vad jag kan märka iaf, som gott är!

Men jag kan undra hur många vakna nattimmar jag har haft sammanlagt under dieten?!

Hmm, det slår nästan aldrig fel!

Vaknar nästan varje natt, ca halv tre-tre nån gång däremellan! Kan inte somna om, på ibland upp till 2 timmar!

Tydligen är inatt inget undantag!

Tur att jag har en god arbetskamrat som hushållit mig med böcker under dieten!

Bara det ser jag som stöttning :-)

Ett sätt att få distans till mina vanligt kretsande tankar till tävlingen, mat, hunger eller vad det må vara!, så har böckerna jag läst under dieten, när tid funnits, varit ett sätt att fly från min till synes i jämnförelse, oklanderliga verklighet, in något annat för en stund!

Just nu läser jag Kristian Gidlunds bok, om hans cancer.

Han är död idag.

Hans bok får mig att uppskatta vad jag har, att jag är frisk, att min kropp orkar, och jag tänker att jag ska vara rädd om mig och mina nära och kära!

Får mig mig att inse, att inget är givet!

Tack till min kollega, Christin, som lånat ut denna, och dessförinnan Andreas Lundsteds bok om sitt liv som HIV-smittad.

Ska läsa några kapitel nu!

Jag har tid för det.

Jag har inte ställt väckarklockan imorgon.

Hoppas Ni bloggisar sover gott just nu iaf!

PoK/ Trasdockan 

Brings tears to My Eyes!

Godmorgon bloggen!

Denna morgon vaknade jag och hade fått en så underbart fin och stark kommentar på min IG.

Diet och obalans i hormoner, eller vad det är, men jag fick verkligen tårar i ögonen när jag läste denna kommentar från en av de hårt kämpande tjejer som också ska stå på scen samtidigt som jag nästa helg!

Jag har följt några av tjejerna på IG och vilken motivation och stöttning de gett mig! Och jag hoppas att de har känt samma tillbaka från mig!

Vi ALLA som står på scen den 29/3 har gått igenom en lång resa, en svår resa, en rolig resa som utvecklat oss som människor. 

Vi vet så lite om varandras liv och förutsättningar. Men en sak har vi gemensamt.

En diciplin och vilja som kommer att få sin rättvisa skipad den sekund vi tar våra första steg ut på scen.

Vi som har barn, har dessutom just det gemensamt.

Många har frågat mig under min tävlingssatsning hur jag hinner med att vara mamma OCH göra en såhär stor satsning, ( för det kräver ju givetvis uppoffring, som ni bloggisar kanske har förstått), men jag tänker också att vi föräldrar som går igenom en sånhär satsning får också möjlighet att känna den kärlek, stöttning och motivation som våra barn ger. Jag har absolut bara sett min son som en stor stöttning.

Han har tillochmed fått mig till gymmet när jag själv inte känt för det.

Dessutom har jag ibland känt mig omotiverad, men då tänkt på vad jag vill bevisa för min son med denna resan. Nämligen att "Allt man vill, är möjligt, med hårt arbete och stor vilja"!

Kanske måste vi som föräldrar vara snäppet mer disciplinerade, lite med strukturerade, men så har vi också den största kärleken och stöttningen man kan önska i em sånhär satsning.

Det hoppas jag att alla tränande/ tävlande mammor och pappor där ute också känner!

Tor kanske inte ser det nu, men i framtiden kommer han att förstå det budskapet. 

Att man ska gå sin egen väg, och aldrig ge upp sina drömmar!

Jag hoppas att vara en lika stor motivation för min son, som mina föräldrar idag är för mig <3

Dessutom har jag turen att ha en oerhört stark stöttning och passning av fantastisk familj och vänner, och från personer i min övriga omgivning på gymmet, jobbet och 

IG! Tack till alla, även Er bloggisar som läser här!

För även om jag inte vet vilka ni alla är, så vet jag att ni finns <3

14 veckors diet och hårt arbete börjar ta ut sin rätt

Godkväll bloggisar!

Det är en trött, (jag måste erkänna), i det närmaste utmattad trasdocka som uppdaterar ikväll!

Därav den dåliga uppdateringen de senaste dagarna.

Jag och min kropp börjar känna av 14 veckors diet, samtidigt som mycket jobb de senaste månaderna.

Heltidsarbetande, hårt tränande, dietande, ensamstående småbarnsmamma. Need I say more?

Ibland undrar jag hur jag klarat det såhär långt!

Jag har börjat få lite ont i leder, (skulle tro det beror på den strikt kontrollerade fettsnåla kosten jag har levt på nu under snart 4 månader), Ibland känner jag mig nära till gråt av den brist på "andrum" de senaste veckorna.

Jag har verkligen har fullt upp!

MEN, jag börjar se ljuset i tunnelns slut och min nedräkning inför tävlingen har börjat på riktigt! 

Jag har 5 arbetspass kvar att avklara innan min semester börjar :-)

Detta betyder att nästa vecka blir mycket lugnare på arbete och jag kan låta mig själv fokusera mer och tunnelseendet kommer vara ett faktum. Endast 1 datum i sikte, 29/3!

Min familj och mina närmsta vänner har varit helt fantastiska under denna resan!

De har stått ut med mina höga förhoppningar, mitt ibland låga självförtroende som nästa dag kan vara lite väl för bra. Mina humörsvängningar, mina ups and Downs, min tillbakadragenhet, mitt ältande, mitt behov av stöttning i allt från träning, till pushning, till barnvakt.

Till Er vill jag bara säga ett stort TACK redan nu!

Ni är guld värda för mig, och jag hoppas kunna stötta Er lika väl tillbaka, den dag ni behöver!

PoK/ Trasdockan 

Your body is your canvas

Godmorgon bloggisar.

Har ni någonsin hört uttrycket "Your body is your canvas"?

För mig betyder det att man låter sin kropp tala om en del om av vem man är som person.

Man ska visserligen aldrig dömma en människa utifrån utseende, men let's face it, vi alla skapar våra förutfattade meningar vid första anblicken.

Jag själv ser mig som en stark och självständig kvinna, en kvinna som vet vad jag vill och som inte låter någon eller något stå i vägen för mina drömmar och mål.

En målmedveten kvinna, med självdisciplin, när jag som mest behöver det och vill ha något.

En kvinna som står för mitt ord och jobbar hårt för att utvecklas.

En kvinna som inte är rädd för förändringar och att erkänna och villigt arbeta för mina brister, men heller inte är rädd för att framhäva mina styrkor.

Jag skrev en gång för några veckor sedan om att, om ni kunde se bilder på hur jag mentalt har utvecklats under denna resan, så skulle ni de större skillnad än vad jag med min fysik kan visa.

Det stämmer, enligt mig, din kropp och fysik är bara en liten bit av vem du är som person, men låt den göra dig rättvisa, låt den representera en liten del av vem du är!

Jag måste också bara tillägga och tacka för att mitt stöd från personer utifrån gör mig så glad och stark just nu!

Mina bästa vänner är i förberedelser och planering inför min tävlingshelg, de har lovat att komma och se mig på scen.

Min familjs stöttning är enorm just nu. Lite "whatever it takes-känsla" har jag med dem.

Tillochmed arbetskollegor har gått ihop ett gäng och ska komma och se mig på tävlingsdagen, (någon tillochmed har tagit semester för detta).

Ni förstår bloggisar, att jag har sedan länge planerat för denna dagen som en av de största dagarna i mitt liv hittills, och de som står mig nära och som känner mig uttrycker verkligen sin förståelse.

Jag är så oerhört tacksam och peppad av dessa människors stöd! <3 <3 <3

Ha nu en härlig onsdag!

PoK/ Trasdockan 

Ledig dag för mig min skatt

Hej bloggen!

Egentligen vart det meningen att jag skulle in och jobba/ på ett möte några timmar i eftermiddag. Men det blev ändrat igår, och framflyttat till på måndag.

 Så eftersom jag blev hel-ledig idag, så bestämdes igår att Tor skulle få vara hemma och ledig från dagis.

Vi har blandat dagen, nytta med nöje.

Vi började med att Tor cyklade och jag promenerade bort till arenan där vi åkte skridskor i förmiddags! Mysigt och skojigt, om än mycket skolbarn.

När vi kom hem åt vi lite lunch, Tor såg en film och jag passade på att dammsuga och tvätta 4 maskiner tvätt...

Meningen från början var att han skulle följa med till gymmet, men jag kände mig alldeles för lat idag, och sa till Tor att vi skulle strunta i gymmet.

Min vikt denna morgon var lägsta hittills

 :-/, och allt jag gör nu för tiden förbränner, därför tyckte jag själv att jag kunde unna mig en vilodag idag.

Men nej!!, Tor propsade på att vi skulle ge oss iväg.

Han tyckte att det var "viktigt, och att jag kunde ju träna någon muskel som jag redan hade tränat för några dagar sedan" ;-)

Haha!, hans ord fick iaf iväg mig till gymmet och jag känner mig väldigt nöjd med det leg-and-booty-session jag fick till, tack vare honom!

;-), som sagt! Han är en riktig stöttning nu den grabben. 

Denna maman ska inte komna och tro att jag kan ligga på latsidan bara för att han är hemma ;-)

Så om inte för min egen skull, åtminstone för honom ;-)

Hur som helst.

Min låga morgonvikt gjorde att coachen reagerade och med tanke på att jag dessutom har mitt lunchspin imorgon, så tyckte hon att det var bara bra om jag tog en ätarkväll idag.

Så nu har jag lovat Tor att vi båda ska äta lasangette ikväll ;-)

Hoppas ni har en bra dag bloggisar!

PoK/ Trasdockan